Hur blev känslig hud det normala?
Mer än hälften av oss skulle säga att vi har känslig hud. Begreppet fanns knappt före 1970-talet, då de första reaktionerna på solskyddsmedel med PABA (para-aminobensoesyra) gav fenomenet ett namn. År 1987 hade det fått en klinisk benämning: kosmetiskt intoleranssyndrom. I början av 2000-talet låg andelen, som själva uppgav att de hade känslig hud, någonstans mellan 37 % och 46 %. I dag är siffran närmare 70 %. På bara några decennier har något som knappt märktes blivit det normala.
Siffrorna bakom rodnaden
I avsnitt 02 av podden Skin as it should be talade Esse grundare och mästerkemist Trevor Steyn med programledaren Geoff Paton om var dessa siffror kommer ifrån. I en studie som genomfördes på Oktoberfest stoppades 2 700 slumpvis utvalda personer och undersöktes på plats av hudläkare. 64 % hade en diagnostiserbar inflammatorisk hudsjukdom, och de flesta hade aldrig sökt behandling för den. Människor som lever traditionellt eller på landsbygden rapporterar betydligt färre hudproblem, och i jägar-samlarsamhällen förekommer det knappt alls. Nästan ingen föds med känslig hud. Den utvecklas, och mönstret pekar tydligt mot hur vi lever och vad vi stryker på huden.
Hur den moderna hudvårdsrutinen skapar det beroende den sedan behandlar
Produkterna som ska lösa känsligheten är ofta det som orsakar den. Huden kommunicerar genom signalering, och när en produkt stör den signaleringen slutar huden att sköta sig själv och börjar i stället förlita sig på det som appliceras på den. Resultatet är oftast en försvagad hudbarriär, ofta orsakad av just de produkter som ska skydda den. Starka tensider river bort hudytans mikrobiom, och det som används för att ersätta det, ofta en petrokemisk produkt eller en ocklusiv olja, ger ingen näring åt de mikrober som fanns där.
pH-värdet förvärrar problemet. Frisk hud har ett surt pH på ungefär 4,5–5,5, vilket gynnar de mikrober den har utvecklats tillsammans med. De flesta rengöringsprodukter och fuktkrämer har ett pH-värde nära 7, medan tvål kan ligga så högt som 10–11. Det kan störa hudens naturliga balans och göra det svårare för de nyttiga mikroberna att trivas. Även konserveringsmedel kan påverka hudens mikrobiom. De skyddar produkten från oönskad mikrobiell tillväxt, men vissa kan också påverka de mikroorganismer som hjälper till att hålla huden i balans. Ett utarmat mikrobiom ger immunförsvaret färre partner som det känner igen, så det förblir i beredskap och utlöser inflammation lättare än det borde.
Skydda det huden redan kan
Den enklaste förändringen är också den svåraste att vänja sig av med. Talg smälter och avlägsnas lättare över 32 °C, så varmt vatten och en skummande rengöring två gånger om dagen tar bort mer än smuts. Trevors råd var att se över grunderna innan man lägger till något nytt. Hoppa över morgonrengöringen och använd ljummet vatten i stället. Spara exfolieringen till när det verkligen finns en uppbyggnad i stället för att göra det dagligen, eftersom upprepad borttagning av döda hudceller bara lär huden att bli tjockare som svar. Se talgen som något värt att skydda snarare än en rest som ska bort, eftersom det hjälper till att odla de mikrober som håller huden lugn och frisk.
Ge mikrobiomet näring i stället för att bekämpa det
Det är denna grundtanke som Esse har utgått från i många år: att ge huden det den känner igen och behöver. Sapiensyra (Sapienic Acid) är den dominerande fettsyran i människans talg och unik för människan. Den hjälper till att bevara fukt, stärka hudbarriären och skydda huden mot yttre påverkan. Esse ägnade fem år åt att hitta en växtbaserad källa till denna fettsyra. Lösningen blev en liten klätterväxt som växer högt uppe i Östafrikas berg, där helt nya metoder behövde utvecklas för att samla in fröna. I stället för att ersätta det huden förlorar handlar det om att tillföra sådant som stödjer dess naturliga funktioner.
Samma logik ligger bakom propionsyra (Propionic Acid), den kortkedjiga fettsyra som produceras av hudens egen dominerande mikrob. Den lugnar immunaktiviteten och stärker barriären inifrån. Det är samma propionsyra som nu ingår i Esse Barrier Rescue, framtagen för att lindra extremt torr, reaktiv hud och stödja den barriär som återkommande känslighet bryter ned gång på gång.
Känslig hud är ingen diagnos som ska hanteras i all oändlighet. I de flesta fall är det ett tecken på att hudens egna system har åsidosatts för länge. Färre produkter, valda med omsorg, och tid för barriären att återhämta sig gör mer än ännu en rutin byggd kring lindring. Det är hud som den ska vara.
Lyssna på hela samtalet, avsnitt 02 av Skin as it should be
Referenser (till stöd för siffran från Oktoberfest-studien, dateringen av ”kosmetiskt intoleranssyndrom” till 1987 samt förekomstintervallet i början av 2000-talet (37–46 %), som Trevor talade om i podden).
- Chen J, Liu Y, Zhao Z, Qiao J. The prevalence of self-declared sensitive skin, a systematic review and meta-analysis. Journal of the European Academy of Dermatology and Venereology. 2020;34(8):1779-1788.
- Maibach HI. The cosmetic intolerance syndrome. Ear Nose Throat Journal. 1987;66(1):29-33.
- Willis CM, Shaw S, De Lacharrière O, Baverel M, Reiche L, Jourdain R, Bastien P, Wilkinson JD. Sensitive skin, an epidemiological study. British Journal of Dermatology. 2001;145(2):258-263.
- Tizek L, Schielein MC, Seifert F, Biedermann T, Böhner A, Zink A. Skin diseases are more common than we think, screening results of an unreferred population at the Munich Oktoberfest. Journal of the European Academy of Dermatology and Venereology. 2019;33(7):1421-1428.